Tennisarmbåge (lateral epikondylit) är ett tillstånd med smärta på armbågens utsida, orsakad av inflammation i de senor som förbinder underarmens muskler med armbågen. Besvären uppstår vanligen av upprepad belastning, särskilt vid sträckning av handleden, vilket ger små bristningar i senorna. Med tiden orsakar dessa små skador betydande obehag som gradvis förvärras. Tillståndet är vanligast bland idrottare, framför allt tennisspelare, men även yrken med upprepade handrörelser, som målare eller snickare, är utsatta. Tennisarmbåge hör till samma grupp av överbelastningsskador som impingement i skuldran, där upprepad belastning gradvis irriterar senorna.

Symtomen på tennisarmbåge utvecklas ofta smygande, med lätt smärta som tilltar över tiden. Smärtan förvärras vanligtvis av att greppa, vrida eller lyfta föremål. Dessutom kan greppstyrkan bli svagare, vilket gör vardagliga sysslor som att hålla en kopp eller ta i hand svåra. Besvären sitter typiskt på armbågens utsida, men kan även stråla ut i underarmen eller handleden. De flesta som drabbas är mellan 30 och 50 år, även om det kan uppstå hos alla som utför upprepade armrörelser.

Behandlingen av tennisarmbåge börjar oftast med konservativa åtgärder. Att vila den drabbade armen och undvika aktiviteter som utlöser smärta är avgörande för att förhindra ytterligare skada. Nedkylning för att minska inflammationen, tillsammans med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) för att lindra smärtan, är vanliga första steg. Vid mer långdragna besvär kan sjukgymnastik med övningar som stärker underarmens muskler rekommenderas. I svåra fall kan kortisoninjektioner eller till och med operation övervägas när konservativa metoder inte ger lindring.

Rätt utrustning och teknik spelar också en viktig roll för att förebygga tennisarmbåge, särskilt inom idrott. Ergonomiska verktyg på arbetsplatsen eller en anpassad tennisracket minskar belastningen på armbågen. Armbågsstöd från Rehband, till exempel ett stöd för tennisarmbåge, kan hjälpa till att lindra smärtan och främja återhämtningen genom att ge extra stabilitet under läkningen.