Menisken är en C-formad brosksbit i knät som fungerar som en stötdämpare mellan lårbenet och skenbenet och spelar en avgörande roll för att stabilisera leden och dämpa stötar under aktivitet. Varje knä har två menisker: den mediala (inre) och den laterala (yttre) menisken. Meniskskador är vanliga, särskilt bland idrottare, och kan påtagligt påverka knäets funktion.

Hos yngre personer uppstår meniskskador ofta genom ett akut trauma under idrotter med plötsliga stopp, hopp eller riktningsförändringar, som fotboll eller basket. En vanlig mekanism är en kraftig vridning av knät med foten fixerad i marken, vilket leder till bristningar, samma rörelse som ofta orsakar korsbandsskador, vilket är anledningen till att de två ofta ses tillsammans. Hos äldre kan menisken bli skör på grund av degenerativa förändringar och skadas vid minimal belastning, till exempel när man reser sig från en hukande ställning.

Symtomen på en meniskskada varierar men omfattar vanligtvis smärta längs ledspringan, svullnad, en känsla av att knät viker sig och begränsad rörlighet. Vissa upplever att knät låser sig och fastnar i böjt läge, vilket tyder på en möjlig förskjuten bristning.

Att diagnostisera en meniskskada innebär en noggrann klinisk undersökning, med specifika tester för att bedöma knäets funktion, och bildgivande undersökningar som MR för att bekräfta skadans omfattning och läge. En tidig och exakt diagnos är avgörande för en effektiv behandling.

Behandlingsstrategin beror på faktorer som skadans typ, storlek och läge samt patientens ålder och aktivitetsnivå. Konservativ behandling kan omfatta vila, is, kompression, högläge (RICE), antiinflammatoriska läkemedel och sjukgymnastik för att stärka de omgivande musklerna och förbättra ledstabiliteten. Ett stödjande knästöd kan komplettera detta genom att ge kompression och stabilitet under återhämtningen. Om besvären kvarstår eller skadan är allvarlig kan dock ett kirurgiskt ingrepp bli nödvändigt.

Artroskopisk kirurgi är ett minimalt invasivt ingrepp som ofta används för att behandla meniskskador. Beroende på skadans egenskaper kan kirurgen utföra en meniskektomi, där den skadade delen tas bort, eller en meniskreparation, där de trasiga kanterna sys ihop. Reparation föredras ofta, särskilt hos yngre patienter eller när skadan sitter i ett väl genomblött område, eftersom mer av meniskens funktion bevaras.

Rehabiliteringen efter operationen inriktas på att återställa knäets funktion genom ett strukturerat sjukgymnastikprogram, med betoning på en gradvis återgång till aktivitet för att förhindra ny skada. Att följa rehabiliteringsprotokollen är avgörande för optimal återhämtning.