Hopparknä, medicinskt känt som patellar tendinit, är en vanlig belastningsskada som drabbar idrottare, särskilt de som utövar sporter med många hopp och explosiva rörelser. Skadan uppstår när patellarsenan, som förbinder knäskålen (patella) med skenbenet (tibia), blir inflammerad eller går av på grund av upprepad belastning. Skadan är särskilt vanlig bland handbolls-, basket- och volleybollspelare på grund av det höga tryck som knäna utsätts för vid snabba hopp och landningar. Inom handbollen bär det ben som används för att stöta ifrån vid hoppet ofta den största delen av belastningen, vilket ofta leder till skador i det benet.

Hopparknä utvecklas gradvis och börjar med lätt smärta vid nedre delen av knäskålen, särskilt efter fysisk aktivitet. Om tillståndet inte behandlas kan det förvärras och leda till kronisk smärta, stelhet och svårigheter att utföra rörelser som kräver att knät böjs, som att sätta sig på huk eller gå nedför trappor. Smärtan kan bli mer ihållande och störa vardagen, vilket gör det svårt för idrottare att fortsätta träna eller tävla.

Skadan är ofta kopplad till överbelastning och felaktig biomekanik, där den upprepade belastningen försvagar senans fibrer. Med tiden kan små bristningar uppstå som leder till inflammation och degeneration av senan. Idrottare som plötsligt ökar intensiteten eller frekvensen i sin träning löper större risk att utveckla hopparknä. Andra bidragande faktorer är bristfällig uppvärmning, muskulära obalanser (särskilt en svag quadriceps) och dålig hoppteknik.

Behandlingen består vanligtvis av en kombination av vila, sjukgymnastik, stärkande övningar och stödjande knäskydd för att lindra smärtan och förbättra senans hälsa. I svåra fall kan mer avancerade åtgärder behövas, såsom kortisoninjektioner, behandling med blodplättsrik plasma (PRP) eller till och med operation. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förhindra att tillståndet förvärras och för att säkerställa en lyckad återgång till idrotten.